Titanic - en klassiker och favoritfilm
Ända sedan jag var tio år och såg Titanic för första gången har den haft en speciell plats i mitt hjärta. Den får mig att känna allt på samma gång och ingen film får mig att gråta så hysteriskt som Titanic. Den är vacker, spännande och sorglig. Och skådespelarna är fantastiska. Kate Winslet som Rose, Leonardo DiCaprio som Jack och Kathy Bates som Molly Brown. Listan går att göra lång.
Givetvis är den hjärtskärande kärlekshistorien mellan Rose och Jack en av de vackraste kärleksstorys som visats på film. Men det jag tycker är bland det viktigaste i filmen är Roses framväxt. Hennes personliga resa och det faktum att Jack bara är en liten del och en hjälp på traven till att bli den kvinna hon vill vara. För mig är Rose en feministisk förebild. I början av filmen är hon som sjuttonåring bortförlovad till Cal, men i slutet har hon dumpat honom och gått sin egen väg. Hon är med om alla äventyr hon drömt om, och gör sådant kvinnor inte skulle på den tiden. Hon gör sådant som är självklart för en man, men skandal för en kvinna. Hon går sin egen väg trots samhällets och familjens protester. Hon är en så otroligt stark kvinna och hennes personliga resa är för mig det största i Titanic, även fast kärlekshistorien med Jack även den är amazing.
Jag kände för att skriva detta inlägg dels som en hyllning till klassikern men även som en reminder att det i skuggan av kärleken finns en feministisk kamp.
/Felicia
