One tree hill var alltså den andra tv-serie jag följde från början till slut. Den var ju väldigt lik O.C på många sätt, ett amerikanskt tonårsdrama med kärlek, vänskap, familjetrassel, kriminalitet och lite av varje.
Jag tyckte om One Tree Hill men kände att jag ville ha något mer. För ibland kändes One Tree Hill lite för mycket som O.C, liksom som något jag redan hade sett. Jag ville ha något nytt! Precis som när man ser film, ville jag ha omväxling. Om man ser tre komedier om hugh school-elever, då kanske man känner för ett spännande drama nästa gång. Så var det även med mitt tv-serietittande och jag bestämde mig för att hitta en komediserie, eller sit-com att se vid sidan av och följa parallellt med One Tree Hill.
Eftersom One Tree Hill kretsar kring tonåringar ville jag i den andra serien följa vuxna männisor. Valet blev således Vänner, en serie som hade avslutats några år tidigare som jag visste att min mamma hade följt. Jag hade sett något enstaka avsnitt tillsammans med henne och fått mersmak, därför valde jag 2007 att titta på första avsnittet av Vänner,en serie som än idag är en av mina absoulta favoriter.
Det positiva med sit-coms är dels att ett avsnitt är runt 20 minuter - väldigt bra att tillexempel äta frukost till- och dels att man kan se ett avsnitt lösryckt och ändå hänga med. Det är liksom ingen storyline som man inte förstår om man missar ett avsnitt. Varje avsnitt har liksom sin egen plot.
Och vänner är min alla-time-favourite när det kommer till sit-coms. Jag kan alltid kolla på ett avsnitt vänner när jag är deppig och jag kan lita på att jag kommer känna mig gladare efterå