Efji.se

En blogg om film och serier

Min blogg

Sida 2

Efji.se - En blogg om tv-serier & film

24 maj 2009

Hej! Rubriken är som ni ser densamma som titeln på min blogg. Varför kanske ni undrar? Jag kände för att berätta lite om varför jag skapade bloggen.

Jag har som ni vet, länge haft ett stort intresse för tv-serier och film. Därför tycker jag såklart om att läsa om både serier och film, åsikter, kuriosa och recensioner. Men det jag upptäckt när jag letat på internet är att man mest hittar recensioner och uttalanden från ”riktiga” filmrecensenter och andra experter. Jag saknade att läsa åsikter av andra personer som är precis som jag. En ung person som är vemsomhelst men älskar tv-serier och film. Men varför vänta på någon som är precis som jag när jag helt enkelt kan göra det själv? Därför skapade jag alltså Efji.se - en blogg om tv-serier & film.

 /Felicia

Insnöad och frukost framför Gilmore Girls

24 apr 2009

Inatt har det snöat oavbrutet och när jag vaknade imorse var det vitt överallt. Jag gick in i duschen för att vakna och när jag kom ut sa mamma att alla bussar var inställda vilket innebar att jag inte kunde ta mig till skolan, jag var INSNÖAD. Mamma sitter nu och beställer snörasskydd till vårt tak, så att vi ska slippa skotta oss ut ur huset nästa gång det snöar såhär mycket, haha. För nu ligger snön verkligen ivägen för dörren. Men inte mig emot! Jag klädde på mig en ren pyjamas och gjorde en brakfrukost att äta framför teven imorse.

När jag hade fixat varm choklad och bakat scones tog jag med mig den varma frukosten in i soffan och slog på teven för att se min senast påbörjade tv-serie; Gilmore Girls. Jag är redan inne på tredje säsongen och jag älskar det. Den har ett rappt tempo, bra karaktärer, ett feministiskt tänk och inger en otroligt mysig känsla. En ren och skär feel-good-serie, och perfekt för regniga - eller i mitt fall insnöade - dagar. Kura ihop dig under en filt och slå på första avsnittet redan ikväll, du kommer inte ångra dig!

 /Felicia

Titanic - en klassiker och favoritfilm

4 apr 2009

Ända sedan jag var tio år och såg Titanic för första gången har den haft en speciell plats i mitt hjärta. Den får mig att känna allt på samma gång och ingen film får mig att gråta så hysteriskt som Titanic. Den är vacker, spännande och sorglig. Och skådespelarna är fantastiska. Kate Winslet som Rose, Leonardo DiCaprio som Jack och Kathy Bates som Molly Brown. Listan går att göra lång.

Givetvis är den hjärtskärande kärlekshistorien mellan Rose och Jack en av de vackraste kärleksstorys som visats på film. Men det jag tycker är bland det viktigaste i filmen är Roses framväxt. Hennes personliga resa och det faktum att Jack bara är en liten del och en hjälp på traven till att bli den kvinna hon vill vara. För mig är Rose en feministisk förebild. I början av filmen är hon som sjuttonåring bortförlovad till Cal, men i slutet har hon dumpat honom och gått sin egen väg. Hon är med om alla äventyr  hon drömt om, och gör sådant kvinnor inte skulle på den tiden. Hon gör sådant som är självklart för en man, men skandal för en kvinna. Hon går sin egen väg trots samhällets och familjens protester. Hon är en så otroligt stark kvinna och hennes personliga resa är för mig det största i Titanic, även fast kärlekshistorien med Jack även den är amazing.

Jag kände för att skriva detta inlägg dels som en hyllning till klassikern men även som en reminder att det i skuggan av kärleken finns en feministisk kamp.

 /Felicia

Skins - tv-serien som får mig att känna allt

30 mar 2009

Ja precis som ni läste i rubriken, Skins är en tv-serie som får mig att känna exakt allt. Det är en brittisk tonårsserie som till skillnad från alla ”perfekta” amerikanska serier och filmer vi ständigt ser, är väldigt rå och ärlig. Den känns äkta. När de gråter, gråter de. När de är arga, är de arga. Ingenting är sugercoated, allt är precis vad det är. Vilket gör att igenkänningsfaktorn blir väldigt hög. Antagligen är det därför jag känner så mycket när jag tittar på Skins. Jag känner igen mig i deras känslor och när saker händer dem, känns det som att det händer mig. Deras känslor blir mina känslor.

Karaktärerna i Skins känns som mina bästa vänner, det känns som att jag känner dem på riktigt. Därför tittar jag på Skins med jämna mellanrum, för om jag inte gör det saknar jag dem för mycket.

Jag rekommenderar verkligen alla att se Skins. Det kretsar kring ett gäng ungdomars liv och hanterar droger, alkohol, psykisk ohälsa, sex och kärlek. Även fast det ibland känns något överdrivet och extremt så kan jag lova väldigt mycket igenkänning, framförallt i vad karaktärerna känner. Se den!

 

/Felicia

Kill Bill och kvinnor på film

14 mar 2009

Idag såg jag en av mina favoritfilmer, som jag har sett minst tio gånger. Kill Bill är en actionfilm av Quentin Tarantino. Uma Thurman spelar huvudrollen och jag tycker att hon gör den så fantastiskt. Det jag gillar mest med Kill Bill är att huvudrollen som är en hämndlysten mördare är en kvinna, något som är ovanligt - våldsamma karaktärer spelas nästan alltid av män. Men här är Uma Thurmans karaktär allt som män brukar ha monopol på, och hon är så jävla badass. Definitivt en feministisk film om du frågar mig. Se den om du gillar Quentin Tarantinos filmer, om du inte har svårt för blod och om du är sugen på lite arg feminism och girl power!

 /Felicia

Supergirl-postern är här & jag är taggad!

14 feb 2009

När jag var liten läste jag mycket serietidningar och min största idol var Supergirl! Och än idag är hon en av mina största feministiska idoler. Även tjejer kan vara superhjältar! En sak jag ofta påminner mig själv om. Jag har lika mycket rätt och möjlighet som en man att vara stark och framgångsrik! Och nu har Supergirl blivit en tv-serie, som jag längtar efter premiäravsnittet!! Supergirl 4ever.

 /Felicia

När jag ser på film

27 jan 2009

Jag är en person som verkligen föredrar att titta på film ensam och inte i sällskap med andra. På så sätt kan jag verkligen insupa handlingen och ta till mig det som händer. Jag vill att det ska kännas som att jag är med i filmen, vilket det inte gör för mig om andra människor är med.

Därför ser jag ofta film hemma i sängen innan jag ska sova. Något jag gjorde igår! Och jag tänkte tipsa om filmen jag såg. Det är en ganska gammal film, från 1986. Stand By Me heter den och den handlar om fyra pojkar som bestämmer sig för att gå hela vägen till en sjö för att se en död kropp - något som tar ett drygt dygn. Fokus i filmen hamnar på de fyra tolv/trettonåringarnas vänskap som skildras väldigt fint. Filmen är baserad på en novell av Stephen King, men trots det har filmen inga spår av den skräck som ofta präglar Stephen Kings filmer.

Jag rekommenderar den här filmen till alla som vill se en film som berör. För det gör den här. Jag grät så mycket i slutet av filmen att mamma kom in och undrade om allt var okej. Och jag vill gärna gråta när jag ser en film, jag tycker om att känna något. Om en film får mig att känna något, då är det ett tecken på att den är bra. För en dålig film skulle ju aldrig få mig att känna något. Därför gråter jag alltid som mest till de filmer jag tycker är bäst. Tårar behöver inte betyda att det är sorgligt, bara att det är fint.

Så se Stand by Me om ni är redo att gråta en skvätt!

 

/ Felicia

O.C - Början till mitt tv-serietittande

23 dec 2008

The O.C var den allra första tv-serien jag följde från början till slut. När den började 2003 var jag bara 9 år, och egentligen var jag nog för liten för att förstå allt - men jag tyckte  om det ändå. Den sändes i fyra år och avslutades alltså 2007. Under de åren såg jag ingen annan serie än O.C, och när den tog slut kände jag direkt att något saknades. Jag hittade då One Tree Hill som blev den andra serien jag följde, och därefter blev serierna bara fler och fler. Man kan säga att O.C satte grunden för mitt tv-tittande, det var där mitt intresse för tv-serier började, och redan här någonstans såddes ett frö som skulle bli efji.se.

/ Felicia

American Horror Story

14 nov 2008

Hej! Som första serieinlägg/recension tänkte jag ta en av mina favoritserier. Den pågår ju fortfarande, så jag har ingen ”slutgiltig” recension. Men grejen med American Horror Story är att varje säsong är fristående. Skådespelarna är till stor del samma varje säsong, men det är en helt ny story och helt nya karaktärer. Bortsett från skådespelarna är det som en helt ny serie. Man skulle alltså lika gärna kunna börja med den sista säsongen och gå bakåt. Men jag har tittat på säsongerna i ordningen de kom, och tänkte därför börja med att skriva om den första säsongen.

Säsongen heter ”Murder House” och kretsar kring ett hus. Först tror man att det kommer handla om en familj, vilket till viss del stämmer, men det centrala är ändå huset. Familjen i fråga flyttar nämligen till ett hus, och det är detta hus det sedan handlar om. Vi får lära känna andra personer som bor i huset, grannar och tidigare ägare av huset. Så medan familjen fortfarande är central i storyn, skulle jag ändå säga att det är huset den främst handlar om. För det är där allt händer och det är ”mysteriet” med huset som är själva handlingen.

Detta är som sagt en av mina favoritserier och om jag måste välja en säsong skulle det nog faktiskt vara just denna. Den har den perfekta mixen av spännande handling, intressanta karaktärer och bra skådespel. Jag rekommenderar den verkligen, men se den inte ensamma i en mörk lägenhet för det blir läskigt ibland ;)

/Felicia

Välkomna till min blogg

22 okt 2008

Jag heter Felicia och det här är min blogg om mitt största intresse som är film och serier. Jag är arton år och går sista året på gymnasiet, så detta är min hobby vid sidan av mina studier. Jag lägger nästan all min lediga tid på detta. Det är just TV-serier och inte filmer som är mitt allra största intresse, men en TV-serie tar betydligt längre tid att se färdigt så därför har jag även valt att skriva om filmerna jag ser, för att ha mer att skriva om helt enkelt. Och jag tycker ju verkligen om film också, så det är klart jag vill dela med mig av det. Så välkomna att följa mitt TV-tittande, nu ska jag se på film! / Felicia