Efji.se

En blogg om film och serier

Efji.se

Sida 3

Legally blonde - att bli advokat

29 apr 2015

Igår kväll såg jag en film jag sett minst tio gånger, Legally Blonde. De flesta vet nog vad denna rulle handlar om, men för er som inte vet: Det är en amerikansk komedi från början av 2000-talet som handlar om Elle Woods. En rik tjej som bestämmer sig för att börja plugga till jurist när hennes pojkvön gör slut med henne för att bli just jurist. Han säger att det är dags för honom att hitta någon seriös, varpå hon vill visa att hon visst är seriös. Det gör hon alltså genom att bli advokat. Jag ska inte avslöja vad som händer genom att säga för mycket, men det är en extremt peppig film och Elle Woods är på många sätt en feministisk förebild. När alla skrattar åt henne struntar hon i dem och gör sin grej!

Faktum är att jag igår blev så inspirerad av Elle Woods att jag själv började fundera i juristvägar. Jag går ju sista året på gymnasiet och om jag vill läsa på högskolan är det dags för mig att söka om några månader. Jag har främst varit inne på journalist, men igår blev jag orimligt intresserad av advokat. Juristlinjen finns här i Göteborg, och efter att ha läst på hela kvällen igår och dagen idag har jag bestämt att jag ska söka in på juristprogrammet! Om jag ångrar mig är det bara att tacka nej.

Men att vara en kaxig advokat som Elle Woods och jobba på en ung och modern advokatbyrå, som Advokaterna i Väst, lockar mig verkligen. Jag har kollat in deras hemsida några gånger och de är tjejer, precis som jag, vilket jag älskar. Att få hjälpa personer som varit med om något jobbigt samt att få se till att brott som sexuellt ofredande osv. tas på allvar, det är något jag vill göra. Kanske i framtiden att man startar en egen advokatbyrå som specialiserar sig på just sexuella brott och mäns våld mot kvinnor? För slutshaming är alldeles för vanligt idag och våldäktsmän döms för sällan, ett nej är ett nej och det måste samhället inse.

 /Felicia

Ny serie efter tips från er - Jessica

24 mar 2015

Hej! För ett tag sedan skrev jag att jag behövde tips på tv-serier att följa och tack för alla tips <3 Jag har lagt till så många serier jag vill se i min lista. Valet av serie att följa nu direkt föll på Jessica Jones. En drama- och actionserie med en extremt badass tjej som huvudperson. Ni har förstått att jag gillar starka kvinnliga huvudpersoner och feministiska serier! Och det stämmer ju. Nu ska jag plöja några avsnitt!

/Felicia

En flytt och en film om Göteborg

4 mar 2015

Som ni vet bor jag ju i Göteborg. Jag är uppväxt här och har alltid bott i min förortsvilla med mina föräldrar. Men det ska ändras! Inte staden, Göteborg är och kommer förbli min stad. Men vi ska flytta mer centralt! Nu bor vi i Bollebygd, men vi ska flytta in i en av Jutabos nybyggda lägenheter i Mölndal centrum (BRF Sommarbrisen), som ligger mycket närmre centrum än vi bor nu! Det är bara 9 km från centrum och tar en dryg kvart in med pendeln.

Eftersom min gymnasieskola ligger mitt i stan känns det bra att vii ska flytta närmre. Jag kommer kunna sova längre och gå upp senare, jag kommer ha närmre till mina kompisar och Mölndal har en mycket större stadskänsla än Bollebygd som verkligen kändes som en förort utanför Göteborg istället för en del av Göteborg. Mölndal känns istället som utkanten av stan, liksom en bit utanför, men fortfarande Göteborg. Dessutom är jag uppväxt i villa och det ska bli så skönt att bo i lägenhet! Jag står i bostadskö här i Göteborg, för jag vet att det är här jag vill bo. En film som hyllar staden och visar exakt det jag känner för den är Känn ingen Sorg. Med Håkan Hellströms texter är filmen nästan en kärleksförklaring till Göteborg, och precis så känner jag. Göteborg är staden som ligger mig närmast hjärtat. Så om du tycker om Göteborg, Håkan Hellström eller svensk film i allmänhet - då ska du se Känn ingen sorg som har Adam Lundgren i huvudrollen och Håkan Hellström som en liten, liten biroll. Och karaktären Lena är fantastisk ur feministisk synvinkel, vilket filmen i övrigt tyvärr inte är. Men se den! Ni lär inte bli besvikna.

 /Felicia

Tipsa mig om tv-serier

28 feb 2015

Jag har precis sett klart Gilmore Girls och ÄLSKADE den. En mamma och en dotter som tar sig genom livet kanske inte låter så spännande, men alltså all girl power <33 Paris Geller är en av mina största feministiska förebilder när det gäller tv-karaktärer. Alla gånger hon kör över sexistiska och nedlåtande män är guld värda.

MEN nu är jag alltså klar och behöver hjälp av er att hitta en ny serie att följa! Så, har ni något tips?

/Felicia

Hairgoals - karaktärer som inspiration

9 feb 2015

Något av det bästa med tv-serier och film är all inspiration. Frisyrer, mode och styling syns ju hela tiden, även fast det inte är vad filmen i huvudsak visar. Men karaktärerna blir som människor i verkliga livet och inspirerar med både kläder och hår.

Själv är jag ganska trött på mitt hår nu. Det känns grådaskigt och hänger i slitna längder ner till revbenen. Jag har länge velat göra någon förändring, gärna både klippa och färga det. Och igår såg jag en film som heter How to be single. Det var en lättsam och rolig komedi som jag rekommenderar alla som vill skratta och slippa tänka så mycket. Inget mästerverk, men rolig! Det bästa var enligt mig att den kretsar kring fyra kvinnor, och trots ganska stort fokus på sex, kärlek och relationer kändes det aldrig som att fokus låg på att skaffa en pojkvän - som det ofta gör för kvinnliga karaktärer i filmer. Men här var det inte så, istället för att fokus hamnade på männen fick de kvinnliga karaktärerna leva ut både sin sexualitet och sina känslor. En riktig girlpowerfilm som utifrån ett feministiskt perspektiv klarade sig bra!

Huvudpersonen i How to be single spelas av Dakota Johnsson, som även är med i 50 shades of Grey (En film jag inte sett än men som jag utifrån vad jag vet antar inte är lika bra som denna ur ett feministiskt perspektiv).

Hennes karaktär i How to be single har så fin stil och jag kände direkt att jag vill ha hennes kläder, frisyr och liv. Livet blir svårt att ta över, då jag bor hemma hos min familj och går på gymnasiet i Göteborg. Kläderna kan jag bara efterlikna successivt, min ekonomi tillåter mig inte att slänga ut allt och köpa en helt ny garderob. Men frisyren! Jag är som sagt redan trött på mitt hår, och har länge funderat på att klippa och färga det. Jag har bara inte vetat hur. Men när jag såg den här filmen kände jag direkt. Så. Precis så vill jag ha mitt hår. Så nu har jag bokat en klipptid på min frisör här i Göteborg. Så imorgon försvinner ett par decimeter från mitt hår, ÄNTLIGEN ska jag klippa mig. Bort med alla slitna toppar!

/Felicia

One tree hill, Vänner och val av tv-serie

4 nov 2009

One tree hill var alltså den andra tv-serie jag följde från början till slut. Den var ju väldigt lik O.C på många sätt, ett amerikanskt tonårsdrama med kärlek, vänskap, familjetrassel, kriminalitet och lite av varje.

Jag tyckte om One Tree Hill men kände att jag ville ha något mer. För ibland kändes One Tree Hill lite för mycket som O.C, liksom som något jag redan hade sett. Jag ville ha något nytt! Precis som när man ser film, ville jag ha omväxling. Om man ser tre komedier om hugh school-elever, då kanske man känner för ett spännande drama nästa gång. Så var det även med mitt tv-serietittande och jag bestämde mig för att hitta en komediserie, eller sit-com att se vid sidan av och följa parallellt med One Tree Hill.

Eftersom One Tree Hill kretsar kring tonåringar ville jag i den andra serien följa vuxna männisor. Valet blev således Vänner, en serie som hade avslutats några år tidigare som jag visste att min mamma hade följt. Jag hade sett något enstaka avsnitt tillsammans med henne och fått mersmak, därför valde jag 2007 att titta på första avsnittet av Vänner,en serie som än idag är en av mina absoulta favoriter.

Det positiva med sit-coms är dels att ett avsnitt är runt 20 minuter - väldigt bra att tillexempel äta frukost till- och dels att man kan se ett avsnitt lösryckt och ändå hänga med. Det är liksom ingen storyline som man inte förstår om man missar ett avsnitt. Varje avsnitt har liksom sin egen plot.

Och vänner är min alla-time-favourite när det kommer till sit-coms. Jag kan alltid kolla på ett avsnitt vänner när jag är deppig och jag kan lita på att jag kommer känna mig gladare efteråt.

De 5 bästa snacksen för filmkvällen

24 jun 2009

5. Popcorn 

Klassikern popcorn förtjänar ändå en plats på listan, men den hamnar på den lägsta platsen för let’s face it - det är ganska smaklöst och det finns betydligt roligare alternativ.

4. Kladdkaka

 Kladdkaka eller något annat hembakat (men det måste vara choklad!) är alltid ett säkert kort. Det är gott och ett extra plus för mysighetsfaktorn i att äta något man själv bakat. Men minus för all disk.

3. Chips (och dipp)

På många sätt är chips och dipp det ultimata snackset, jag menar chips funkar alltid. Speciellt med dipp. Men det hamnar först på tredje plats pågrund av den uppenbara nackdelen - ljudet. Knastrandet som uppstår när man tuggar på chips gör att man missar allt som sägs just då. Så kanske gör sig chips bättre till annat än just film, men kom igen det är ju så gott.

2. Glass

Allra helst en Ben & Jerry’s direkt ur paketet. Det är smidigast, enklast och (ja) godast. Man kan givetvis äta annan glass ur en vanlig skål också. Kanske med favorittopping såsom smält choklad eller hackade nötter. Visst, det är något krångligare - men värt det.

1. Lösgodis

Lösgodis passar alltid. Man har lite av varje. Man har sött, salt, surt, segt - allt. Man kan ta precis det man är sugen på för tillfället. Och man kan ha skålen i knät hela filmen, det stör inte tittandet.

/Felicia

Skräckfilm - en hatkärlek

14 jun 2009

När det kommer till film kan jag tycka om de flesta genrerna, det finns ingen jag verkligen inte kan titta på. Det handlar liksom inte om genre eller handling när det kommer till ifall jag tycker om filmen eller inte. Men det finns en genre jag hatar - Skräck. Men det är samtidigt en genre jag älskar. Jag älskar att hata den och jag hatar att älska den. Det finns ingen genre jag så intensivt kan känna att jag måste se, som skräck. Men efteråt ångrar jag mig alltid för att den lämnar mig livrädd. Dessutom tycker jag att skräck är den genre som oftast spelar på rasistiska, sexistiska och homofobiska stereotyper - vilket skrämmer mig nästan mer än själva storyn. Men ändå tittar jag alltså på det. För att det är något som lockar i att sitta på helspänn och bli rejält skrämd. Så skräckfilm är den genre jag både hatar och älskar.

 /Felicia

Efji.se - En blogg om tv-serier & film

24 maj 2009

Hej! Rubriken är som ni ser densamma som titeln på min blogg. Varför kanske ni undrar? Jag kände för att berätta lite om varför jag skapade bloggen.

Jag har som ni vet, länge haft ett stort intresse för tv-serier och film. Därför tycker jag såklart om att läsa om både serier och film, åsikter, kuriosa och recensioner. Men det jag upptäckt när jag letat på internet är att man mest hittar recensioner och uttalanden från ”riktiga” filmrecensenter och andra experter. Jag saknade att läsa åsikter av andra personer som är precis som jag. En ung person som är vemsomhelst men älskar tv-serier och film. Men varför vänta på någon som är precis som jag när jag helt enkelt kan göra det själv? Därför skapade jag alltså Efji.se - en blogg om tv-serier & film.

 /Felicia

Insnöad och frukost framför Gilmore Girls

24 apr 2009

Inatt har det snöat oavbrutet och när jag vaknade imorse var det vitt överallt. Jag gick in i duschen för att vakna och när jag kom ut sa mamma att alla bussar var inställda vilket innebar att jag inte kunde ta mig till skolan, jag var INSNÖAD. Mamma sitter nu och beställer snörasskydd till vårt tak, så att vi ska slippa skotta oss ut ur huset nästa gång det snöar såhär mycket, haha. För nu ligger snön verkligen ivägen för dörren. Men inte mig emot! Jag klädde på mig en ren pyjamas och gjorde en brakfrukost att äta framför teven imorse.

När jag hade fixat varm choklad och bakat scones tog jag med mig den varma frukosten in i soffan och slog på teven för att se min senast påbörjade tv-serie; Gilmore Girls. Jag är redan inne på tredje säsongen och jag älskar det. Den har ett rappt tempo, bra karaktärer, ett feministiskt tänk och inger en otroligt mysig känsla. En ren och skär feel-good-serie, och perfekt för regniga - eller i mitt fall insnöade - dagar. Kura ihop dig under en filt och slå på första avsnittet redan ikväll, du kommer inte ångra dig!

 /Felicia

Titanic - en klassiker och favoritfilm

4 apr 2009

Ända sedan jag var tio år och såg Titanic för första gången har den haft en speciell plats i mitt hjärta. Den får mig att känna allt på samma gång och ingen film får mig att gråta så hysteriskt som Titanic. Den är vacker, spännande och sorglig. Och skådespelarna är fantastiska. Kate Winslet som Rose, Leonardo DiCaprio som Jack och Kathy Bates som Molly Brown. Listan går att göra lång.

Givetvis är den hjärtskärande kärlekshistorien mellan Rose och Jack en av de vackraste kärleksstorys som visats på film. Men det jag tycker är bland det viktigaste i filmen är Roses framväxt. Hennes personliga resa och det faktum att Jack bara är en liten del och en hjälp på traven till att bli den kvinna hon vill vara. För mig är Rose en feministisk förebild. I början av filmen är hon som sjuttonåring bortförlovad till Cal, men i slutet har hon dumpat honom och gått sin egen väg. Hon är med om alla äventyr  hon drömt om, och gör sådant kvinnor inte skulle på den tiden. Hon gör sådant som är självklart för en man, men skandal för en kvinna. Hon går sin egen väg trots samhällets och familjens protester. Hon är en så otroligt stark kvinna och hennes personliga resa är för mig det största i Titanic, även fast kärlekshistorien med Jack även den är amazing.

Jag kände för att skriva detta inlägg dels som en hyllning till klassikern men även som en reminder att det i skuggan av kärleken finns en feministisk kamp.

 /Felicia

Skins - tv-serien som får mig att känna allt

30 mar 2009

Ja precis som ni läste i rubriken, Skins är en tv-serie som får mig att känna exakt allt. Det är en brittisk tonårsserie som till skillnad från alla ”perfekta” amerikanska serier och filmer vi ständigt ser, är väldigt rå och ärlig. Den känns äkta. När de gråter, gråter de. När de är arga, är de arga. Ingenting är sugercoated, allt är precis vad det är. Vilket gör att igenkänningsfaktorn blir väldigt hög. Antagligen är det därför jag känner så mycket när jag tittar på Skins. Jag känner igen mig i deras känslor och när saker händer dem, känns det som att det händer mig. Deras känslor blir mina känslor.

Karaktärerna i Skins känns som mina bästa vänner, det känns som att jag känner dem på riktigt. Därför tittar jag på Skins med jämna mellanrum, för om jag inte gör det saknar jag dem för mycket.

Jag rekommenderar verkligen alla att se Skins. Det kretsar kring ett gäng ungdomars liv och hanterar droger, alkohol, psykisk ohälsa, sex och kärlek. Även fast det ibland känns något överdrivet och extremt så kan jag lova väldigt mycket igenkänning, framförallt i vad karaktärerna känner. Se den!

 

/Felicia

Kill Bill och kvinnor på film

14 mar 2009

Idag såg jag en av mina favoritfilmer, som jag har sett minst tio gånger. Kill Bill är en actionfilm av Quentin Tarantino. Uma Thurman spelar huvudrollen och jag tycker att hon gör den så fantastiskt. Det jag gillar mest med Kill Bill är att huvudrollen som är en hämndlysten mördare är en kvinna, något som är ovanligt - våldsamma karaktärer spelas nästan alltid av män. Men här är Uma Thurmans karaktär allt som män brukar ha monopol på, och hon är så jävla badass. Definitivt en feministisk film om du frågar mig. Se den om du gillar Quentin Tarantinos filmer, om du inte har svårt för blod och om du är sugen på lite arg feminism och girl power!

 /Felicia

Supergirl-postern är här & jag är taggad!

14 feb 2009

När jag var liten läste jag mycket serietidningar och min största idol var Supergirl! Och än idag är hon en av mina största feministiska idoler. Även tjejer kan vara superhjältar! En sak jag ofta påminner mig själv om. Jag har lika mycket rätt och möjlighet som en man att vara stark och framgångsrik! Och nu har Supergirl blivit en tv-serie, som jag längtar efter premiäravsnittet!! Supergirl 4ever.

 /Felicia

När jag ser på film

27 jan 2009

Jag är en person som verkligen föredrar att titta på film ensam och inte i sällskap med andra. På så sätt kan jag verkligen insupa handlingen och ta till mig det som händer. Jag vill att det ska kännas som att jag är med i filmen, vilket det inte gör för mig om andra människor är med.

Därför ser jag ofta film hemma i sängen innan jag ska sova. Något jag gjorde igår! Och jag tänkte tipsa om filmen jag såg. Det är en ganska gammal film, från 1986. Stand By Me heter den och den handlar om fyra pojkar som bestämmer sig för att gå hela vägen till en sjö för att se en död kropp - något som tar ett drygt dygn. Fokus i filmen hamnar på de fyra tolv/trettonåringarnas vänskap som skildras väldigt fint. Filmen är baserad på en novell av Stephen King, men trots det har filmen inga spår av den skräck som ofta präglar Stephen Kings filmer.

Jag rekommenderar den här filmen till alla som vill se en film som berör. För det gör den här. Jag grät så mycket i slutet av filmen att mamma kom in och undrade om allt var okej. Och jag vill gärna gråta när jag ser en film, jag tycker om att känna något. Om en film får mig att känna något, då är det ett tecken på att den är bra. För en dålig film skulle ju aldrig få mig att känna något. Därför gråter jag alltid som mest till de filmer jag tycker är bäst. Tårar behöver inte betyda att det är sorgligt, bara att det är fint.

Så se Stand by Me om ni är redo att gråta en skvätt!

 

/ Felicia

← Äldre inlägg